TILL MINNE AV EN GOD VÄN
För kirunaborna var Birgitta Isacsson en mångårig skribent i Kiruna Tidningen och en skicklig fotograf som fångade helhet, detaljer och ögonblick i sin älskade gruvstad. För mig var hon också allt det och dessutom en oerhört kreativ, rolig och berörande teaterpoet. Framför allt var hon en god vän sedan nästan trettioett år, större delen av mitt liv.
När jag nåddes av nyheten att hon gått bort rasade minnena över mig, likaså de många skratten och de få tårarna som vi delade. Jag anade att något hänt eftersom jag inte fick tag i henne, men att hon gått bort kom som en chock.
Jag vill skriva om Birgitta och allt vi upplevde tillsammans, men det finns så mycket att säga. Det är svårt att välja och svårt att hitta orden. Våra vägar korsades första gången när jag var fjorton år och gjorde prao på Kiruna Tidningen. Nu inser jag hur mycket hennes sätt under de första åren har påverkat hur jag själv möter mina gymnasieelever idag. Hon behandlade mig, och alla andra ungdomar för den delen, som allt annat än just ungdomar. Vi var jämlika med henne. Jag mötte många sådana vuxna både på tidningen och i amatörteatern, men Birgitta sticker ändå ut i mitt minne från den tiden.
Och så mycket roligt vi har haft genom åren! Så här skrev jag när Kiruna Tidningen firade 30 år (nr 10, december 2021):
”-Hinner ni jobba alls? frågade en teaterelev som såg efterlysningen av mina tofflor med tigeransikten på Kiruna-Tidningens redaktion vintern 2003. Tofflorna hade blivit bortrövade och det var tidningens trotjänare Birgitta Isacsson som låg bakom. Hon hotade dessutom med att steka eller koka dem eftersom jag sagt att jag skulle äta upp tofflorna ifall politikerna ändrade sig om att slänga ut oss från Östermalmsskolan. Jag såg det som helt osannolikt, vilket det inte var. De ändrade sig otroligt nog. Tofflorna återvände ändå oskadda. Bäst av allt är att kidnappningen resulterade i ett fotoalbum med bilder på lokala kulturprofiler i Kiruna som poserar med tofflorna i olika situationer. Det är en underbar dokumentation av ett av många galna minnen.
Visste du till exempel att det var nära att OS anordnades i Kiruna år 2002 tack vare Kiruna-Tidningen? Tyvärr blev det inte av, kanske på grund av vädret. Platsen för idrottsfestligheterna skulle i alla fall ha varit den enda självklara: rastplatsen vid bron i Laxforsen. Där förberedde vi för populära grenar som bågskytte (som det givetvis var något lurt med), kapplöpning (springa en kort sträcka iförd en kappa) och skridsko (där man förväntades skrida över parkeringen). Av detta blev som sagt intet, men tidigare samma höst gick däremot fisketävlingen Kulturnappet av stapeln vid Luossajärvis banvall för särskilt inbjudna VIP-gäster, det vill säga folk som inte hade något bättre för sig den kvällen. Och de var förvånansvärt många. Endast alternativa fiskedon, till exempel gardinstänger, var tillåtna. Ingen fick fisk, men alla var glada ändå. Hjärnan bakom det hela var även i detta fall Birgitta Isacsson och jag misstänker att det var samma hjärna som en tid senare föreslog att vi skulle skoja lite med Kjell Törmä.
Kiruna-Tidningen bad nämligen vid ett tillfälle läsarna att svara på en enkät om innehållet i tidningen. Det här var när sjukvårdsdebatterna rasade som värst och Birgitta och jag bestämde oss för att svara i egenskap av en mycket sjukvårdsfixerad läsare. Undertecknad fick uppdraget att fylla i våra svar med min så kallade regihandstil som jag använder mig av under teaterrepetitioner när jag antecknar utan att titta på pappret. Inte ens jag själv kan tyda det efteråt. Under en fika, där väldigt många var närvarande, frågade medarbetaren Inger Wanhatalo (som visste vad vi gjort) om det kommit in några intressanta svar. Kjell nappade på betet och började genast berätta om de utförliga svaren, ”det som gick att läsa”, från en som ”nog inte var helt frisk” medan Inger, Birgitta och jag uppbådade all kraft vi hade för att hålla masken. Jag vet inte om Kjell någonsin fick veta att det var vi som låg bakom. Om inte annat vet han det nu.
Ja, minnena är många. Arrangerade spökkvällar för gymnasieelever som resulterade i att de ”riktiga” spökena efteråt blev extra livliga. Pizzapromenaden från Jukkasjärvi till Kiruna som folk fortfarande frågar om. Pepparkaksfika oavsett årstid. Wienerbrödet som vi sparade för att se hur länge det skulle hålla sig och som efter ett par månader åts upp av en av de ovetande äldre herrarna som körde ut tidningen till butikerna. Sketchföreställningen på Folkets Hus i samband med tidningens 10-årsjubileum och så vidare och så vidare…”
Ja, och så vidare och så vidare. För jag skulle kunna berätta om räven som skrämde slag på oss genom att skrika som människa i dödsångest när vi ovetandes kom för nära något den ville ha ifred. Eller den där gången när hon hällde upp kaffe i Kiruna Tidningens fikarum och vi båda kände hur något som påminde om tyg svepte över oss på sin färd från väggen till fönstret. Eller fotodagen den femtonde juli 2010 då vi arbetade oss från Riksgränsen och tillbaka till stan med våra kameror. Väderprognosen för dagen hade varit svajig, men vi fick ett fotoväder som man bara kan drömma om. I galleriet till höger kan du se en bild på Birgitta in action med kameran, tagen ovanför Silverfallet i Björkliden. Det var inte lätt att få med henne på bild, men jag lyckades några gånger. Å andra sidan var det ju hon som fick mig att börja fotografera på allvar efter många års prat om att jag borde komma till skott. Hon gav mig helt enkelt en av sina avlagda kameror och tvingade ut mig.
Undertecknad med Johanna Lindgren Ringholt och Håkan J Mukka, vintern 2000. Foto: Birgitta Isacsson.
Markus Thornberg och undertecknad på gamla stadshustaket med en vy som inte längre finns. Bilden är tagen i samband med marknadsföringsbilder för "Det Magnetiska Hjärtat", våren 2002. Foto: Birgitta Isacsson.
Birgitta Isacsson och Magnus Stålnacke i kallkällan vid Råttjedalen, sommaren 2002.
Kulturnappet vid Luossajärvi, sommaren 2002.
Ronja, fotograferad för novell i Kiruna Tidningen, hösten 2002. Foto: Birgitta Isacsson.
Förberedelse för novellfoto, vintern 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
Birgitta och Catharina Karlsson på förbjudet område, hösten 2003.
Birgitta och Catharina Karlsson på förbjudet område, hösten 2003.
Undertecknad spanar mot ett svunnet Kiruna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
Hubert Nordwall med de kidnappade tigertofflorna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
Thomas Olofsson med de kidnappade tigertofflorna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
Annica Henelund med de kidnappade tigertofflorna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
Lina Norberg Juuso med de kidnappade tigertofflorna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
Barbro Behm med de kidnappade tigertofflorna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
Anne Thelin med de kidnappade tigertofflorna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
Magnus Lundgren med de kidnappade tigertofflorna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
May-Britt Lundström och Ann-Kristin Semberg med de kidnappade tigertofflorna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
Familjen Törmäs hund med de kidnappade tigertofflorna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
De kidnappade tigertofflorna längtar hem, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
De kidnappade tigertofflorna, hösten 2003. Foto: Birgitta Isacsson.
Birgitta fotograferar Kjell Eriksson för en text i Kiruna Tidningen., 2004
Hubert Nordwall och undertecknad kämpar med Fia-spel, 2004. Foto: Birgitta Isacsson.
Birgitta och undertecknad på väg att påbörja den så kallade pizzapromenaden, hösten 2004. Foto: Johanna Stålnacke.
Matilda, våren 2005. Foto: Birgitta Isacsson.
Dramatikkurs med OIle Kejonen, Nina Wall och Hubert Nordwall, hösten 2006. Foto: Birgitta Isacsson.
Nyårsrevy 2008. Foto: Birgitta Isacsson.
Nyårsrevy 2008. Foto: Birgitta Isacsson.
Nyårsrevy 2008. Foto: Birgitta Isacsson.
Conny Persson och Jan Lindgren, Nyårsrevy 2008. Foto: Birgitta Isacsson.
Naima Pääjärvi och Mattias Timander, Nyårsrevy 2008. Foto: Birgitta Isacsson.
Birgitta och Matilda i Jukkasjärvi, sommaren 2008.
Ögonblick i Jukkasjärvi med Matilda och undertecknad, sommaren 2008. Foto: Birgitta Isacsson.
"Gudbarnet springer", sommaren 2008. Foto: Birgitta Isacsson.
Pepparkaksfika på Kiruna Tidningen med Birgitta, Matilda och undertecknad, sommaren 2010. Foto: Emma-Sofia Olsson.
Birgitta in action med kameran, sommaren 2010.
La Bamba ur "Nyårsrevyn 2003 - Öh" med Kjell Eriksson och Lisbeth Bergdahl. Text: Birgitta Isacsson / musik: Trad. Koreografi: Sakia Kendrick. Regi: Mikael Stålnacke. Dokumentation: Rikard Strålberg.
Åren 2002, 2003 och 2004 regisserade jag nyårsrevyn i Kiruna. Då började Birgitta (äntligen, enligt många) bidra med texter till föreställningarna. Det är ett av de mest kreativa samarbeten jag någonsin haft i teatern. Mycket skrev vi tillsammans. Ibland, som i hennes underbara spansk/finsk/svensk/påhittade språk-version av La Bamba som du kan se Kjell Eriksson och Lisbeth Bergdahl framföra till vänster, fanns bara själva låttexten och så skapade vi sammanhanget tillsammans. Men det absolut roligaste var att Birgitta ofta var med när vi repeterade hennes texter och då öppnade möjligheterna upp sig. När jag under de senaste dagarna tittat på många av våra sketcher och låtar inser jag att jag inte minns rakt av vad som faktiskt var skrivet på papper från början och vad som tillkom på repetitionerna.
Birgittas sätt att leka med språk, till exempel missförstånd på grund av att karaktärerna pratar med finsk brytning, var inte bara komiskt utan även poetiskt. Jag glömmer aldrig en lördagskväll innan jul år 2001 när vi repeterade en absurd sketch om ett bingospel och någon av oss fick idén att se hur många variationer vi kunde komma på till bingoutroparen där vi kunde bygga tal och namn med hjälp av det samiska efternamnet Niia, t ex nitton (Enoch Niia) och åtta (Sirkka Niia). Jag är helt säker på att idén måste ha varit Birgittas för det var så typiskt henne. Den delen fanns inte i manus utan uppkom för att hon var med på repetitionen. Själv låg jag på golvet och grät av skratt. Jag tror vi grät allihop. Det är väldigt passande att det allra sista meddelandet jag fick av Birgitta en tidig morgon var skrivet på grov Kiruna-dialekt: "Så du ä också öppä me töppän".
Carmen ur "Nyårsrevyn 2004 - På vinst och förlust" med Kjell Eriksson, Katrin Leijer och Annica Henelund. Text: Birgitta Isacsson / musik: Bizet. Regi: Mikael Stålnacke. Dokumentation: Rikard Strålberg.
Hennes låttexter visar hur skicklig hon var på att måla med språket, oavsett om texten var komisk eller inte. Som i Carmen-parodin här intill som kritiserar nedskärningarna inom sjukvården: ”Nu hon rullas in i sal steril, sövs med Panodil” och ”Hon som operera’ hon var visst, sjukhustelefonist”. Eller som i Birgittas Kiruna-anpassade text till Nynningens låt Äntligen en ny dag i Nyårsrevy 2003:
”Från gatulampor sprids det
ett sken som trollar silver
i snön på marken nedanför
och allting gnistrar vitt."
"Och nattens mörker mattas
i stan som börjar vakna.
På Lappgatan ett tidningsbud som knuffar på sin spark
Han tittar mot Jukkas och ser
blått bytas ut, ljuset som skapas
himmelen förändras och brinner i rödaste rött.”
I galleriet ovan kan du se bilder på Birgitta som både jag och andra fotografer tagit. Jag hoppas ingen misstycker att jag publicerar dem här. Och jag tror inte att Birgitta hade tagit illa upp av att jag publicerar några av hennes egna bilder där flertalet mig veterligen aldrig publicerats någon annanstans. Där finns bilder från några av de händelser som jag skrev om i Kiruna Tidningen, bland annat ett urval ur tigertofflor-samlingen. Majoriteten av bilderna är scannade pappersoriginal. Där finns även fotografier på min gråhund/bordercollie Matilda som Birgitta ödmjukt undrade om hon kunde få bli gudmatte till. Det fick hon givetvis och jag betvivlar inte för ett ögonblick att de har hittat varandra igen nu. Klicka på bilderna för att se dem i större versioner.
Till höger kan du se Roger Fors framföra Birgittas svenska text till ”Always on my mind” ur Nyårsrevy 2008. Den texten betydde mycket då och den betyder extra mycket för mig nu. Birgitta Isacsson var lokalpatriot in i det sista, trots att hon inte tyckte om Kirunas nya centrum. Med henne försvinner ännu en del av det gamla Kiruna. En väldigt väsentlig del. Men i minnet lever hon, liksom staden hon älskade kvar.
Tack, kära Birgitta! Tack för din vänskap och alla minnen och all kreativitet. Jag saknar dig och jag kan inte riktigt förstå att vi aldrig mer ska avhandla allt mellan himmel och jord. Men allt vi gjort lever kvar hos mig. Och jag avslutar med några rader av det du själv skrivit, rader som på något vis är definitionen av vem du var.
”Bron till Ön är borta
och vid gruvan gick den väg
som var en av de saker som gav staden karaktär.
Du försvinner nu bit för bit men i minnet finns du kvar
Kiruna, min vackra stad. Du min stolta, vackra stad.”
Kiruna - min vackra stad ur "Nyårsrevyn 2008 - Högtryck" med Roger Fors. Text: Birgitta Isacsson / musik: Carson/James/Christopher. Regi: Peter Kostenniemi. Dokumentation: Okänt.